MADEMOISELLE PARIS

Mademoiselle  Paris ! er  kropps  landskap,är likt ett spindelnät  där  man  som flugan
sig  fäst,   och  ni !  Mademoiselle  Paris, är lik  spindeln   som  förtar  min  mannakraft,
glupskt och tålmodigt med  edra lockelsers fångstnät, för  poeter fastnar så  lätt vid det
sköna.

Men den blodåder  floden  Seine  utgör  förgiftar Paris  atmosfär, likt  ett smutsigt blod,
där  inga  friska  fiskar  leker,  och  i  denna kloak  av  allsköns  avfall   som  människor
vräkt ur sig,ger Paris en skönhetsfläck.

Stadens  inträngda  lungor  av  inplanterade träd i små  parkeringsoaser, kväver trädens
lungor av hennes andedräkt.
Det gamla Paris vänder sig i sin grav,så att skallarna i katakomberna rasar ner från sina
platåer.

                                                                                                Sten Wiking
                             

VARANDETS EXISTENS ÄR ALLTID SKRIVEN PÅ VATTENYTAN

Tillblivandets  och  varandets  tillfälliga  existens
är skriven på vattenytan och skingras av vinden,
liksom fotspår på stranden suddas ut av havsvågen.
                                                         Sten Wiking

MENINGEN MED LIVET OCH DÖDEN

Vad är livets mening ?

-Krig !

Vad är det för mening med döden ?

-Fred !
                                    Sten Wiking

15

I VISSA SITUATIONER KAN DET VARA RISKABELT GE UPP.

TILLBLIVELSE

Från det bottenlösa slammets outsägliga urgrund,och de gengaser från vars lervälling den tillblivit ur denna gyttjepöl,spolades den upp på land och duschades ren av monsunregnet,den ! vars tillkomst inte tillfrågats om att komma till denna avgrunds gödselhög,som äter sina egna exkrementer och föder och parar sig med sig själv som det androgyna monster den ammats till av universums atomer och molekyler,perverterad i sin tillblivelses läggning som äter upp sig själv i sin egna erosion.
Sten Wiking

BEGYNNELSENS VILLKORADE LAGAR

I gråsuggeskapelsens grådaskiga gryning,ur vars dyiga grobotten varseblivandets groddar ursprungna sträckte sig mot silvergul sol,som blygdes blotta sig bland urmolnens vildsinta slagregn som urgröpte materien till upplösningstillstånd,groddarna slingrade sig i desperat överlevnadsinstinkt,kringlande över landamärens öar där artrassismens naturliga urval bestämmer fortlevnad och undergång av begynnelsens villkorade lagar,i en ordlös tidsgång utan gräns,där allt är i skeende vars lag är allt som vinner mark.Minns ! i begynnelsens gryning när vi kravlade oss upp ur gyttjepölen,utan karta och kompass,utan endast med naturliga instinkters ledstjärnor av vilka vi fortfarande styrs av

, utan utveckling.
Sten Wiking