sig fäst, och ni ! Mademoiselle Paris, är lik spindeln som förtar min mannakraft,
glupskt och tålmodigt med edra lockelsers fångstnät, för poeter fastnar så lätt vid det
sköna.
Men den blodåder floden Seine utgör förgiftar Paris atmosfär, likt ett smutsigt blod,
där inga friska fiskar leker, och i denna kloak av allsköns avfall som människor
vräkt ur sig,ger Paris en skönhetsfläck.
Stadens inträngda lungor av inplanterade träd i små parkeringsoaser, kväver trädens
lungor av hennes andedräkt.
Det gamla Paris vänder sig i sin grav,så att skallarna i katakomberna rasar ner från sina
platåer.
Sten Wiking
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar